Lyssna på en minut av låtarna!
// Felix
1. Yohio - To the end
Kommentar: Känns inte alls lika upphetsande som Heartbreak hotel gjorde. Det känns bara tråkigt att Yohio inte väntade på en bättre låt innan han gjorde comeback. Han kunde ha vunnit hela tävlingen, men väljer istället att följa upp sin hit med en medioker historia som fortfarande inte knyter an till hans egentliga musikstil visual-kei.
2. Mahan Moin - Aleo
Kommentar: En popinjektion som behövs! Inte jättebra röst men kanske kan hennes färdigheter inom artisteriet ändå ta henne vidare till andra chansen åtminstone? Tror den är roligare på skiva än vad som utlovas på scenen, men jag ska inte säga att jag inte kommer kunna gunga i takt med detta på lördag.
3. Linus Svenning - Bröder
Kommentar: Vet inte om han är äkta eller inte. Kan nog bli otorligt starkt på lördga i direktsändning. Den här typen av låtar med personlig koppling brukar kunna gå bra. Ajaj, farligt!
4. Elisa Lindström - Casanova
Kommentar: Gladschlager á la dansband - man måste bara njuta i fulla drag! Det är som en speedad Linda B och både dansare, ljus och höftklapp sitter. Rysligt kul att man vågar ge den här genren utrymme igen.
5. Alvaro Estrella - Bedroom
Kommentar: Känns lite tacky och han är inte direkt bekväm på scenen med allt som ska sitta i form av danssteg, text och rullbandet under fötterna. Kan sluta i pannkaka och varför har det skrivits spaltmeter om den här oförarliga låten? Grövre texter har väl figurerat i festivalen förr?
6. Ellen Benediktson - Songbird
Kommentar: Känns inte riktigt som om denna ballad fångar mitt intresse. Lika lite som Ellen själv faktiskt. Kanske låter hårt, men en lågtempo måste verkligen vara finstämd och full av lidelse och passion för att fungera enligt mig. Inte plinkeliplonk på gitarren.
7. Sylvester Schlegel - Bygdens son
Kommentar: Håkan Hellström på en dålig dag... Ja ungefär så känns det här bidraget som inte direkt förvaltar Håkan-arvet något vidare.
8. Helena Paparizou - Survivor
Kommentar: Det bästa sparat till sist! Det är inte direkt någon "My number one" men vad kan man förvänta sig? Det låter ganska fräscht och Helena är grym på scenen med en närvaro få andra kan mäta sig med. Däremot känns själva bidraget inte klockrent och jag hade nog hoppats på en låt mer i stil med "Mambo" eller någon av hennes tidigare hitar utanför festivalen.