Klicka här för att komma till Panelens nya hemsida!

Frankrike är Eurovisions forna stormakt - en fallen hjälte som inte verkar ha någon motivation kvar att återupprätta fornstora dagar. Under Eurovisions första två decennier tog landet i princip alla sina pallplatser till dags dato. 5 vinster (1958, 1960, 1962, 1969, 1977) och tre andraplatser och en mängd tredjeplatser. Sen kom 1980-talet och Frankrike påbörjade en kort ökenvandring fram till 1990 och 1991 då landet var snuddande när att vinna igen - man fick 2 andraplatser istället. Vi minns ju hur både Amina och Carola fick 146 poäng i Rom, men att Carola vann då hon hade flest 10-poängare. Sedan den majkvällen i Rom har Frankrike inte fått någon pallplats - och upplevde sin första sistaplacering ifjol med gruppen TwinTwin.

Meningarna går isär om varför fransoserna numera blir så ratade i Eurovision, men jag tror att årets franska bidrag rätt så precist förklarar detta. Man envisas nämligen med att skicka sin obligatoriska franska ballad - enligt samma formel som på 70-talet. Visst har man ibland försökt med något annat, men precis som för TwinTwin ifjol har detta blivit avfärdat som tokerier. Jag tror egentligen att det handlar om att Frankrike inte kan producera pop, eller kvalitativ mainstream musik. Allt de skickar är djupt och artistiskt, och allt som oftast i balladform. Och givetvis på franska. Lisa Angell är ingen dålig sångerska och låten är det i sig inget fel på - det är en ganska fin ballad med snygg brygga. Men det är ändå ett platt fall, eftersom den är på franska och är en ballad i mängden av andra ballader. Detta har vi hört förr - både i årets Eurovision men framförallt ifrån Frankrike miljontals gånger.

Sistaplatsen är tyvärr mycket aktuell för Frankrike även i år!

EBU släppte i februari jättebomben att Australien skulle komma att delta i årets Eurovision. Landet/kontinenten som ligger på andra sidan jorden har troget följt Eurovision sedan 1984, trots att programmet sänts på den tidiga morgonkvisten för dem. Men programmets popularitet är oförneklig, och därmed tyckte EBU att man ville belöna dem med ett gästinhopp i årets 60:e upplaga av Eurovision. Många européer blev upprörda, men de allra flesta ändå positivt överraskade av denna nyhet. Jag var en av dem!

Ännu mer positiv blev man givetvis när man hörde vilket bidrag nationen kommer att skicka till sin debut i Wien: Idol-stjärnan Guy Sebastian med den omistagligt soul-poppiga låten "Tonight Again" som mycket väl kan ta hem hela Eurovision i år. Det underbara och djupt ironiska med detta faktum är att Australien verkligen lagt ned energi på att hitta en bra artist och en bra modern låt, trots att man ju egentligen inte är medlem av vare sig Europa eller EBU. Det fantastiska är att låten är hit-mässig på samma sätt som vi kunde ha förväntat oss från USA eller Storbritannien (om bara Storbritannien började ta Eurovision på allvar igen). Detta har potential till en riktig världshit, det ska inte förnekas! Den stora (och ständiga) frågan är hur detta kommer att se ut på scenen i Wien. Vi har ännu inte sett bidraget live och ingen kan förneka att denna låt är svårsjungen. Kommer han klara av att sjunga den live? Guy är en mycket duktig sångare, men räcker det? Just nu är det osäkert. Jag hade gärna utsett detta till en klar vinnare i Eurovision, men jag kan faktiskt inte göra det. Ännu saknas så många vitala delar för att säga något om det. Därför ska det bli oerhört spännande att se hur scenrepetitionerna i Wien ser ut för Australien.

Värdnationen Österrike blev förra året helt tagna på sängen av sin plötsliga Eurovisionvinst i Köpenhamn. Landet, som tidigare bara vunnit EN gång (1966), höll sig borta från tävlingen mellan 2008-2011 och sedan dess kämpat med att alls ens ta sig till finalen - vann plötsligt hela tävlingen med skäggig transvestit och en riktig klassisk Bondlåt. Österrikarna förstod ingenting, men helt uppenbart har vinsten återuppväckt schlagerintresset i landet igen. Plötsligt blev den inhemska uttagningen ett riksintresse igen och det vinnande bidraget "I am Yours" blev den näst mest spelade låten på Österrikisk radio i mars.

Gruppen som representerar landet är The Makemakers och är ett poprockband av den mer klassiska skolan. I princip kan årets bidrag sammanfattas som ett modernt Beatles-bidrag, eventuellt med lite Coldplay-inslag. Allt i ett behagligt lågt men stadig tempo. Detta innebär samtidigt att bidraget inte sticker ut för fem öre, tvärtom kan vi ganska lätt lägga detta på den stora högen av relativt ointressanta ballader i år. Trots att man gör det snyggt och välproducerat så kommer det helt att försvinna i konkurrensen. Vi som kan statistiken vet också att värdnationerna numera också har väldigt svårt att följa upp sina vinster i Eurovision. Österrike lär inte bli ett undantag för den regeln.