På plats i Luleå...
Efter lite strul med först ett överfullt plan som sedan blev försenat pga avisnings-problem och sedan helt inställt pga sprickor i fönstret i cockpit landade jag i ett kallt men friskt Luleå. Aningen försenade anlände vi alltså till arenan under vad jag förstod som kamerarep med pressen närvarande. Fick dock nöja mej med att lyssna och invänta kvällens repetition inför publik.
I en halvtom arena tog Rickard Olsson och Marie Serneholt sina första stapplande steg som programledare, i alla fall i repetitionsform. Scenen som det snackats så mycket om är stor, men känns inte så enorm som den beskrivits... Däremot väldigt snygg och stämningsfull i de flesta nummer! Stämningen i själva arenan var väl i ärlighetens namn inte direkt på topp och hela repet genomsyrades av just bristande energi och det faktum att alla var inställda på att just repa. Marie och Rickard pratade i munnen på varandra men verkade annars fungera bra ihop. Årest festival ser ut att börja med en överlämning från tidigare fanbärare... Mer än så säger jag inte annat än att inledningsnumret kunde ha slipats på lite till.
Så över till bidragen. Det är stor skillnad att höra ett bidrag och sedan se slutprodukten på scenen. Här har många hjälp av den förinspelade kören som höjer många bidrag till en snäppet bättre nivå. Många sångare får lite hjälp på traven och visst, det låter och ser snyggare ut än på länge... Frågan är vad som händer om man sedan skickas till Eurovision? Några korta ord om de tävlande:
Dilba levererar en extremt modern och snygg upptempolåt men ser inte ut att nå ut till fullo. Kanske innfinner sig den rätta energin i direktsändning? Aningen stillastående tycker jag nog också att hon är...
Swingfly känns lite smårörig på scenen och jag vet inte vad som var tanken med numret. Men det är en kul låt som många yngre lätt kan gå igång på.
Jenny Silver levererar den mest underbara Abba-pastish och jag kan inte annat än älska hela numret som innehåller det mesta man önskar i schlagerväg. Förhandstippad och med tanke på att den sömniga publiken plötsligt gick igång så pekar det väl på succé.
Jonas Mattson börjar i publiken för att sedan sakta ta sig upp på scenen. En låt som känns lite udda i sammanhanget men Jonas verkar lugn och samlad även om han ser förvirrad ut emellanåt.
Bandet Le Kid serverar oss engelskt konfekt och muffins i färglada kläder och välkammade frisyrer. Ett kul gäng med en låt jag inte riktigt förstår mig på. Luleåborna verkade också frågande.
Rasmus Viberg studsar runt på scenen som en liten Karlsson på taket men sjunger otroligt bra och är skönt kaxig i sitt framträdande.
Pernilla Andresson förvandlar scenen till en mysig salong med kristallkronor och röd persisk matta. Kanske inte den miljö man förknippar med singer-songwriter men det här är verkligen ingen vanlig sådan låt heller. Pernilla är grym och kan nog få många röster på lördag.
Sist ut är Danny som serverar en club-låt utan dess like! Har varit mycket tjat om hans tjatiga refräng men på scenen fungerar det ändå otroligt bra. Snygg koeografi och bra sång levererar han också! Bättre för varje lyssning!
Så... Resten då? Ja, vi får se Nanne i ny tappning, utrikesministern i sin beryktade rått-kavaj och Stormare i rollen som Världs-producent. Det mesta visste vi ju redan, men resultatet av artistpresentationerna känns riktigt lyktat! Hela processen med röstningen känns däremot rörigare än någonsin. Ja, återstår att se hur det löser sig tills imorgon. Överlag ett helt okej första program med ny snygg grafik och fräscha bidrag. Konceptet som sådant skulle kanske också behövt en aningen större makeover. Men där kanske steget blev för stort?